Tiden går fort och nu var det äntligen dags att ge sig till KS för ett RUL. Var inte nervös men ändå tog det ändå rätt kallt. Visst, det är jätte kul att få det mer konkret och se det lilla livet röra på sig i magen. Men alla nyheter behöver inte vara goda nyheter så jag tar en sak i taget.
Om man jämför denna grav, med tiden då jag väntade Thindra så är det ju som att jämföra natt och dag. Thindra var en livlig lite sak i början och jag kände henne rätt tidigt. Vi var oxå hel säkra på att det var en madam i magen, kallade magen för "hon" redan vid vecka 7 och det höll i sig till slutet. Mådde illa som pyton i början. Stackars Christian fick inte äns sitta bredvid mig i soffan kommer jag ihåg. Foglossning sen v. 20-30 på ett ungefär.
Denna gång så mår jag prima ballerina. Kan komma små vågor av illamående oftast när jag är trött tex. på väg hem från jobbet men inte alltid och det är hanterbart. Har inga känningar på om det var en tjej eller kille. Eller, jag låg väll på 55% Kille 45% Tjej. Inte så stor marginal alltså. Inte ont någonstans och känner mig rätt ogravid faktiskt Och jo, jag har känt viss fosterörelser men dom har vara små lätta smekningar så man måste koncentrera sig för att känna nått.
Iallafall. Så fort hon satte apparaten mot magen så såg man ett huvud och jag började genast leta efter hjärtat. Och där var det, och den rörde på sig. Sen kunde jag slappa av mer och le åt det lilla livet som ligger där inne och sptrattlar och gnossade ansiktet med sina händer. Allt såg fin fint ut. Vart flyttad från BF 28 sep till BF 26. Känns väll si så där i och med att Thindra fyller år den 24. Men men, vad som helst kan ju hända...
Jo vi fick även se att det är en liten pojke denna gång. Känns kul, spännande och smått skrämmande på en och samma gång. Det är så nytt, fast ändå inte. Svårt att förklara. Men självklart så är lillebror mycket välkommet och efterlängtat av alla i familjen...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar