Affektanfall...

Är lite obehangligt när det inträffar. Vi har varit med om det vid 3 tillfällen nu. Affektfall är när ens barn skriker eller gråter så det tappar andan och där med kan tuppa av. I vissa fall även få krmaper. Detta är vanligt, behövs ingen utredning mm men kan fortfarande vara lite obehagligt när det inträffar.

I Thindras fall är dom inte är så pass starka utan hon skriker så hon blir röd i ansiktet utan att hämta andan (så som små barn gör) tappar då andan och flackar till med blicken och blir slapp i kroppen och något okontaktbar, men sen e hon tillbaka efter någon sekund igen.

Affektanfall(affektkramp)

Affektanfall är ganska vanligt bland små barn. Barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Affektanfall är ingen sjukdom, ett anfall kan vara otäckt men är ofarligt. Prata gärna med BVC om du är orolig och behöver stöd.

Affektanfall är vanligast i "trotsåldern" mellan ett och två års ålder. När barnet råkar i häftig affekt, blir väldigt upprört, till exempel vid ett "Nej, du får inte". Det lilla barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Anfallet kan också utlösas av att barnet skäms, tycker att det har gjort bort sig om han eller hon till exempel spillt ut något eller ramlat och får allas blickar på sig.

Affektanfall är ingen sjukdom utan snarare en variant på ett normalt beteende i en känslig ålder. Även bland ungdomar och vuxna finns de som har lättare för att svimma än andra.

Ett anfall ser otäckt ut men är ofarligt. Man behöver bara övervaka barnet tills det piggar på sig igen efter någon minut.

Hur ofta anfallen kommer varierar. Det kan handla om allt från någon enstaka gång till flera anfall varje dag.

Affektanfall är ganska vanligt, ungefär fem barn av 100 drabbas. Pojkar och flickor drabbas i lika hög grad. Det kan vara ärftligt.

Symtom

Affektanfall kan börja på två sätt. Det vanligaste är att barnet skriker eller gråter så att det tappar andan. Därefter kan barnet bli slappt och okontaktbart. Den andra varianten är att barnet blir skrämt så att det svimmar direkt, utan att skrika eller gråta, och blir slappt och okontaktbart.

Om barnet är avsvimmat tillräckligt länge kan det få kramper. Barnet blir då stelt och får ryckningar i armar och ben. Många barn svimmar utan att få kramper. Svimningen, stelheten och ryckningarna är kortvariga och anfallet är snabbt över. Det varar oftast bara någon minut.

Förebyggande

Föräldrar till barn med affektanfall kan, i sin rädsla över att barnet ska få ett nytt anfall, överbeskydda det i all välmening. Du bör istället sträva efter att leva som om barnet inte haft affektanfall.

Vid överbeskydd finns det risk att förstärka barnets beteende. Som förälder riskerar man också att hamna i en ohållbar situation där man inte vågar sätta gränser för barnet av rädsla för att det ska bli argt.

Det är viktigt att informera personalen inom barnomsorgen, så att de vet hur de ska agera nästa gång ditt barn får affektanfall.

Egenvård

Stanna hos barnet när det får ett anfall. Du behöver inte ta upp det i famnen. Försök att behålla ditt lugn även om det är skrämmande att se barnet till synes livlöst.

Fråga om råd

Om du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter.

Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, ring Vårdguiden på telefon 08-320 100. De som svarar kan även tala om vem som är din husläkare.

För råd på arabiska ring 08-528 528 38.

För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.

Sök vård

Det behövs ingen utredning så länge affektanfallet föregås av skrik, gråt eller rädsla och barnet somnar som det ska efter anfallet. Men prata gärna med BVC om du är orolig och behöver stöd.

Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via Mina vårdkontakter.

Behandling

Affektanfall kräver ingen medicinsk behandling.

Artikeln uppdaterad: 2009-04-28
Ansvarig redaktör: Jessika Bjurel, Vårdguiden
Författare: Katja Öster, webbredaktör, Vårdguiden
Granskare: Christer Hurve, Barnläkare, Barnmottagningen, Jakobsbergs sjukhus

Texten är tagen från Vardguiden.se

Har du varit med om detta?