Jisses vad "tittar siffrorna" har stigit på bloggen nu då, nästan till det dubbla. Är det för att folk tycker om att läsa om lite drama i vardagslivet? Räcker det inte med glamor på tv? ;) Är kul att folk väljer att följa ens tankar. Eller så kan det bara vara dom som snokar runt. Vad orsaken nu än e så e du så välkommen så!
Helt allvarligt så är det inte så pass dramatiskt som det kanske låter. Var mer jag som kände mig missförstådd och bortglömd. Det handlar inte om att det e jag som ska ha rätt el någon annan. Det handlar mer om att vi (som just den här största saken handlar om) inte har pratat på hur länge som helst och då går det ju en massa tankar och funderingar, man försöker få kontakt och förklara sig å allt blir bara fel.
Det jag blev mest ledsen av är att man frågat om det är nått( Jag e inte så pass blond och lever inte i en fantasivärld där man blundar för verkligheten). Att jag märkt att det e nått som "stör" men när man får ett "nej" så kan man inte göra så mycket mer. Sträcker ut armarna i ett "jag finns här, behöver du hjälp jag ställer upp, jag e bara ett tele samtal ifrån dig" gång på gång. Men sen får höra att man inte har ställt upp som man borde och att det fans saker som störde iallfall. Varför inte säga det då på en gång. Är en stor flicka och speciellt efter 10 års vänskap så klarar man av att höra kritik.
Är inte så att jag tror att våran vänskap e totalt slutkörd för denna sakens skull. Skulle behövas ses så var och en får säga vad man tycker ,tänker och känner. Men känns nog som om den värsta stormen får blåsa över en liten tid framöver innan de e dax att prata allvar.
Nu ramlade jag hit iaf, fast jag hade tänkt låta det vara. Any who.
Annars så har det inte hänt så mycket nytt el spännande, så mitt liv e inte så pass dramatiskt som du tror *S* Har 1 dag kvar till BF. Inga känningar what so ever. Som jag sa tidigare så kommer ja nog gå över tiden med stormsteg om jag känner mig själv rätt =)
Är bestämt att min kära mor ska vara med på sjukhuset. Inte för att hon kommer sitta med i rummet hela tiden, e ju ändå min och Christians upplevelse om man säger så. Det har även hon sagt att hon inte vill vara delaktig i exakt allting. Men ska finnas där som stöd. Hon har ju jobbat inom förlossningen själv så hon vet ju vad saker och ting handlar om. Om nått nu skulle gå fel *peppar peppar* att hon kan lugna ner oss båda mm. Så det känns rätt skönt faktist. Måste bara lägga in en bild på min mor. Är hon inte vacker. =)
Bilden togs för ett år sen. Då jag fick en inbjudan till "model house" för fotografering. Tog med mammsen och lät henne få leka av sig lite framför kameran. Ja det där lät ju det med *skrattar* men ni förstod nog vad ja menade. Köpte ut hennes bilder som födelsedags present och hon var mer än nöjd. Menar vem hade inte varit det med bilder som hennes. Det roliga var att hon först var så neg, till själva fotografering. Vi är inga lins-lusar i min familj, ja förutom min 16 åriga lillasyster då ;) Så när man satt på tåget in fick man hara ett "usch och ett fy" men sen när hon väl stog framför kameran så lossnade alla hämningar och hon lekte modell på allvar. Stod och posade upp sig i sina glasögon som om hon skulle få betalt från självaste Synsam efteråt *S*
Nej dax att sätta igång med disken förutom att bara titta på den, för den blir inte gjord utav sig själv... Eller?!!?
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar